Ta min hand, vi ska åt samma håll

Trodde faktiskt aldrig att det skulle komma en tid när jag inte längre träffade alla gamla vänner från dorotea regelbundet. Har verkligen insett det nu. De flesta har jag inte sett sedan skolavslutning och de flesta kommer jag nog aldrig mer att se. Ganska sorgligt, konstigt, jag vet inte riktigt vad jag ska använda för ord.

Iaf, jag trodde verkligen att det var en riktig vänskap man hade med de personer man spenderat i princip 15 år av sitt liv med. Allt det jag trodde vi hade tillsammans, minnen, hemligheter, en vänskap helt enkelt, känns som att det aldrig fanns. Det känns som att dessa människor aldrig funnits i mitt liv.

Jag förstår inte hur sånt här kan gå till. Att man bara tappar kontakten, alla försvinner och det blir som att man aldrig känt varandra överhuvudtaget.
15 år av att bygga vänskap, 15 år av bråk, 15 år som nu inte finns kvar.

Jag ursäktar flummet. Men behövde skriva av mig.

Självklart har jag lärt mig mycket av allt som hänt, alla bråk och missförstånd. Men det känns så himla meningslöst just nu, att jag gått igenom allt jag gått igenom och jag har ingen av dem kvar.




Nu lite skolsnack!
UF idag gick bra, fick hjälp av Terje med delårsrapporten. Har skickat in den idag, och jag tror att allt stämmer nu.
Nu när vi jobbat så hårt har vi bestämt oss för att ta ut en mycket välkommen sovmorgon imorgon. Och på kvällen ska vi ju faktiskt servera på ett föräldra möte :)

Kommentarer
Postat av: Emilia

Vi har inte känt varandra i 15 år men nog vill jag aldrig tappa kontakten med dig! :)



btw, du är utmanad i min blogg! :)

2009-02-03 @ 16:32:27
URL: http://isaidbullshit.blogg.se/
Postat av: johannis

jag känner igen känslan :O mina fyra riktigt bra kompisar från holmsund träffar jag nästan aldrig nuförtiden :( det är sorgligt

2009-02-05 @ 00:37:41
URL: http://midnightspecial.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback